Kan det vara ödet?

När jag var liten så hade jag en dröm. Jag drömde om att få äga en helt egen svart Egyptisk Arabhingst. Han skulle vara stor och villd. Men bara lyssna på mig.
Jag växte vell upp jag med och insåg att jag ville nog inte ha de jag drömt om som liten. Men jag har alltid haft en liten förkärlek till araber. Jag älskar deras huvud och öron, så vackert. Jag har vell ridit nån arab ibland men alltid tyckt att de är så tittiga och osäkra. När det var dags för mig att köpa min helt egen häst så vart det Arne, en kallblodstravare. Jag och syrran hade ju haft islänningar innan. Första gången jag såg Arne så hade han jämt kommit till Lakene Gård. Han var överallt när dom red honom. Han stog på bakbenen och krökte nacken som om han vore hingst. - Den hästen vill jag ha!! sa jag till min sambo som bara skaka på huvudet. Och ett år senare så köpte jag honom då han inte funka som turridningshäst. Då stod han här, Arne, min helt egna häst. Precis som jag ville ha honom. Han skulle lätt kunna slå en frivolt  i luften (nu kan ju inte hästar det, men humlor kan inte flyga fast de gör det ändå) 
Sen nån vecka tillbaka har jag sett ett kallblodssto på Hästnet som var till salu. Det var Polisen i Stockholm som skulle sälja henne och 4 hästar till efter ett omhändertagande av Länsstyrelsen. Hon var även dräcktig med en Egyptisk Arabhingst och hade en ettåring vid sidan som hade samma pappa. Det var inte fölet i magen jag var intresserad av, de tänkte jag sälja om jag skulle få köpa henne. Hon var utbildad western. Men nu var de några andra som köpte henne då de bjöd högre. Men då frågade polisen mig om jag eventuellt var intresserad av Soraya, ettåringen efter henne. Och de var jag ju inte, men jag bad en kompis åka och kolla på henne. Jag tänkte mer och mer på henne och vad jag skulle kunna tänkas göra med henne. När min kopis ringde och berättade om henne så kunde jag inte motstå. Jag åkte dagen efter och tog med mig transporten, jag hade bestämt mig. Jag skulle ha med henne hem.
Hon var så söt där hon stog på gången. Hur lugn som helst. Under lastningen var det bara att lyfta på henne så stod hon där. Det är en cool dam som inte stressar upp sig för det minsta. 
Så nu sitter jag här med en korsning av Kallblodstravare och Egyptisk Arab. Mamma heter Sofi och pappa heter Haridh. Jag fick Arab till slut, en skvät Arab i alla fall =)

Hon heter inte Soraya längre, jag har döpt henne till Akleja


 


Nu är vi tillbaka

Ja nu har jag inte vart inne på ett tag, har fått lite klagomål =P. Vad har hänt sen sist då? Mammas katt har återställt sig och är rund om magen nu. han är ute om dagarna fast han håller sig nära huset.
Jag var och hämtade min gammelfarfars släde som stått i uthusen alldeles för länge hos min farfar. Tänkte att det skulle vara så kul om Arne ville dra den. Han brydde sig inte det minsta om att få dra en släde, han var jätte duktig. Även fast vi kom på sladd ibland. Han är så lugn och stabil den hästen när det väl gäller, man kan ju börja undra vart han gömmer de när vi är uta och rider och de går i 290 på vägarna =)
Lina kan man nog räkna till inkörd kategorin nu. Jag fick tag på en gammal loksele och baksele. Sen åkte jag hem till mina hemtrakter och köpte mig en liten rockard som inte används längre. Shettisen som använt den är nu 32 år gammal och still going strong! lille Bandit har jag ridit på när jag var liten, han har alltid vart hingst men så lugn och beskedlig.
Jag och Aren börjar ta den Akademiska ridningen mer på allvar nu, de är ju så kul. Han kan ju men de är jag som ska fatta. Den 10 februari ska vi upp till Torsby igen och rida. Fast denna gången är det för Ullrika Fröding. Hon är inte strikt akademiker men använder sig mycket av detta. Det ska bli så kul. Anna kanske följer med upp och ska ta massa kort så jag får se hur det ser ut när vi traskar runt i ridhuset.



Arne är så taggad!





Lina är så fin i lokselen



Sadlar till Lina

Gud vad roligt jag har fått tag på två sadlar till Lina! så nu kan granntösen Isa rida henne. En western och en engelsk sadel. Idag provred Isa i westernsadeln och hon gillade det. Lina var jätte duktig för att inte vara inriden.



Cowgirl Isa!!


 


Arne & Lina

Jag har ju inte lagt ut någon bild på hästarna än, de har ju vart så fint väder varje dag så man får inte missa chansen att ta soliga bilder på dom.


Troll Arne
En kallblodstravare på snart 14 år som älskar alla som kommer fram och pratar med honom. En rolig häst att rida då de finns mycke motor i honom, han är trevlig att jobba med men kan bli lite gubbgrinig om man begär för mycket. Framför rockarden är han lugn men kan gasa på rätt rejält om man vill de. 




Lina
Är en korsning av Shettis och Welsh på 10 år. Jag har inte haft henne så länge men de är en trevlig ponny som är lite försiktig av sig. Hon följer Arne vart han än går och låter alltid han få bestämma. Hon ser nog honom som en storebror. Nästa sommar är det meningen att jag ska betäcka henne med en Welsh, om jag hittar någon vill säga. 

 
                            


RSS 2.0