Kan det vara ödet?
När jag var liten så hade jag en dröm. Jag drömde om att få äga en helt egen svart Egyptisk Arabhingst. Han skulle vara stor och villd. Men bara lyssna på mig.
Jag växte vell upp jag med och insåg att jag ville nog inte ha de jag drömt om som liten. Men jag har alltid haft en liten förkärlek till araber. Jag älskar deras huvud och öron, så vackert. Jag har vell ridit nån arab ibland men alltid tyckt att de är så tittiga och osäkra. När det var dags för mig att köpa min helt egen häst så vart det Arne, en kallblodstravare. Jag och syrran hade ju haft islänningar innan. Första gången jag såg Arne så hade han jämt kommit till Lakene Gård. Han var överallt när dom red honom. Han stog på bakbenen och krökte nacken som om han vore hingst. - Den hästen vill jag ha!! sa jag till min sambo som bara skaka på huvudet. Och ett år senare så köpte jag honom då han inte funka som turridningshäst. Då stod han här, Arne, min helt egna häst. Precis som jag ville ha honom. Han skulle lätt kunna slå en frivolt i luften (nu kan ju inte hästar det, men humlor kan inte flyga fast de gör det ändå)
Sen nån vecka tillbaka har jag sett ett kallblodssto på Hästnet som var till salu. Det var Polisen i Stockholm som skulle sälja henne och 4 hästar till efter ett omhändertagande av Länsstyrelsen. Hon var även dräcktig med en Egyptisk Arabhingst och hade en ettåring vid sidan som hade samma pappa. Det var inte fölet i magen jag var intresserad av, de tänkte jag sälja om jag skulle få köpa henne. Hon var utbildad western. Men nu var de några andra som köpte henne då de bjöd högre. Men då frågade polisen mig om jag eventuellt var intresserad av Soraya, ettåringen efter henne. Och de var jag ju inte, men jag bad en kompis åka och kolla på henne. Jag tänkte mer och mer på henne och vad jag skulle kunna tänkas göra med henne. När min kopis ringde och berättade om henne så kunde jag inte motstå. Jag åkte dagen efter och tog med mig transporten, jag hade bestämt mig. Jag skulle ha med henne hem.
Hon var så söt där hon stog på gången. Hur lugn som helst. Under lastningen var det bara att lyfta på henne så stod hon där. Det är en cool dam som inte stressar upp sig för det minsta.
Så nu sitter jag här med en korsning av Kallblodstravare och Egyptisk Arab. Mamma heter Sofi och pappa heter Haridh. Jag fick Arab till slut, en skvät Arab i alla fall =)
Hon heter inte Soraya längre, jag har döpt henne till Akleja
