Nathalie

Jag kommer så väl ihåg när jag var ute och kissade på "pinnen" Morgan fyllde år och hans familj var hemma hos oss och åt mat. Vi åt bakpotatis med sallad och två olika röror, skagen och kantarell. På kvällen när Morgan kommit hem från lagårn trippade jag ut med höga förväntningar, vi hade ju ingen toa där. Först kom de blå strecket som talar om att testet har funkat. Sen kom de andra blåa strecket som talade om att de fanns en liten krabat i mig =D De vart hopp och studs hela vägen in i hallen.
När man väl stod där så tyckte man att nio månader skulle ta en evighet. Hur skulle man må och hur skulle de kännas? Skulle man bli helt galen och äta murbruk som man har hört att endel gör. 
Nu har ju jag haft den turen att jag inte haft behov av att äte murbruk, hur man nu kan få ett sånt behov? 
När jag tänker tillbaka på alla månader som gått så kan jag inte förstå vilka konstiga beteenden jag haft för mig. En gång var jag bara tvunden att ha potatis, så de var bara att åka hem och koka potatis men sen när jag skulle äta så gick de inte. Apelsiner har ju vart min räddning i många lägen. Tur att det var då när apelsiner är som godast, på vintern =) Många som man träffat som vart gravida tyckte de var så mysigt att vara gravid, och att jag kommer sakna magen när bebisen är ute. Hur kan man tycka de?
Känna sig som en valross och gå som en anka med höftproblem!  
De ska bli spännande att få veta vad det är och få träffa den lilla bebisen. Man har ju väntat så länge. Ända sen vi gjorde ultraljud har de kännts mer på riktigt. Att de verkligen är någon där inne. 
Nu är de bara att vänta och se när den lille har list att komma ut och träffa oss.