Nathalie

Jag kommer så väl ihåg när jag var ute och kissade på "pinnen" Morgan fyllde år och hans familj var hemma hos oss och åt mat. Vi åt bakpotatis med sallad och två olika röror, skagen och kantarell. På kvällen när Morgan kommit hem från lagårn trippade jag ut med höga förväntningar, vi hade ju ingen toa där. Först kom de blå strecket som talar om att testet har funkat. Sen kom de andra blåa strecket som talade om att de fanns en liten krabat i mig =D De vart hopp och studs hela vägen in i hallen.
När man väl stod där så tyckte man att nio månader skulle ta en evighet. Hur skulle man må och hur skulle de kännas? Skulle man bli helt galen och äta murbruk som man har hört att endel gör. 
Nu har ju jag haft den turen att jag inte haft behov av att äte murbruk, hur man nu kan få ett sånt behov? 
När jag tänker tillbaka på alla månader som gått så kan jag inte förstå vilka konstiga beteenden jag haft för mig. En gång var jag bara tvunden att ha potatis, så de var bara att åka hem och koka potatis men sen när jag skulle äta så gick de inte. Apelsiner har ju vart min räddning i många lägen. Tur att det var då när apelsiner är som godast, på vintern =) Många som man träffat som vart gravida tyckte de var så mysigt att vara gravid, och att jag kommer sakna magen när bebisen är ute. Hur kan man tycka de?
Känna sig som en valross och gå som en anka med höftproblem!  
De ska bli spännande att få veta vad det är och få träffa den lilla bebisen. Man har ju väntat så länge. Ända sen vi gjorde ultraljud har de kännts mer på riktigt. Att de verkligen är någon där inne. 
Nu är de bara att vänta och se när den lille har list att komma ut och träffa oss.

 

På grundkursen pratade vi om hunden beteenden och mentalitet, ett så intressant ämne! När en hund blir stressad/inte förstå vad vi menar,  så kan den få välldigt konstiga beteenden för sig ex äta jord eller bajs, överslagshandling.
Satt och fundera på om de är så för den som är gravid också? Man har verkligen inget för sig om dagarna när man bara går och väntar på att de ska hända något, och inget händer. Man försöker förberade sig så gott de går. Tvätta alla kläder, städa efter sig så man slipper göra de när man kommer hem med en liten. Ställa fram alla saker man ska ha med sig. Man försöker verkligen tänka på allt men minnet är ju inte de bästa heller den här tiden. Man blir ju lite stressad av att man inte fattar själv vad man menar. Är det därför man plötsligt måste ha/äte vissa saker? inte för att jag har börjat äta jord eller tugga på husgrunden. Men som i helgen till exempelt var jag så godis sugen att jag höll på att krypa ifrån min egen ryggrad. Jag var bara tvungen att ha godis. Jag gick runt i cirklar i hopp om att de plötsligt skulle stå en godispåse framför mig med både sura och salta godisar i, eller att jag skulle öppna skafferiet och där skulle det stå en påse och vänta på mig. De slutatde med att jag poppa en hel degbunke med popcorn och hade socker på! inte för att de är något nytt för mig att äta popcorn med socker men ändå (ett hålländsk påhitt). Men en stor degbunke! Man kan ju börja undra om de är så hällsosamt att vara gravid. 

Saker som jag inte kunnat vara utan under min graviditet.
1. Apelsiner - var i början som jag bara var tvungen att ha något som var syrligt.
2. Blåbärssoppa - Har följt med mig hela tiden, 12 liter i månaden gick det åt.
3. Vatten - Dricker vaten som en idiot, är inte ens vidare förtjust i att dricka så mycket vatten.
4. Advocado - De har kommit nu på slutet, har alldrig gillat advocado men nu äter jag hellre det än mat.
5. Bananer - hade en lite period som jag kunde äta 3 st istället för lunch, jag äter annars bara banan på glass

Man får så konstiga matvanor att man blir rädd för sig själv, har kommit på nu de senaste dagarna att pasta och parmesanost är välldigt gott. Pasta ska man äta för de är långsamma kolhydrater och man orkar med förlossningen. Satt igår kväll och åt pasta ifall de skulle hända något men de gjorde det inte. Kanske ska äta de varje kväll nu så jag är ordentligt förberedd =)

Att en get kunde var så hård hade jag ingen aning om?! Trodde verkligen hon skulle väja för mig, men icke! rakt på bara. Det började med att vi skulle se på de bedårande killingarna. Sen hör jag att Sonja och Stella skriker på något ute. Då är det Ginzo som jagar stackars Ella! Jag skriker och springer rakt mot honom. Han inser att jag är mycket arg och springer och gömmer sig. Jag har bara Ginzo i sikte och tänker inte på att Ella kommer springandes rakt mot mig. Pang bom! de bara small. Jag slår en volt över Ella och landar så dumt att jag stukar foten och blir liggandes där på marken. Och jag kommer inte upp! Efter ett tag tar jag mig upp och haltar in och får då se att hela foten är uppsvälld. Ringde till sjukhuset och hörde med dom vad dom tyckte. De lär ha fått sig ett gott skratt när jag berätta att jag krockat med en get ute på backen. De känns ju så passande att hoppa på kryckor när jag bara har en vecka kvar till utgångsdatumet =P Kunde inte bli mer passande
 

Solen skiner och de är så skönt. Getterna ligger på gräsmattan och njuter av värmen. Själv vart jag sittandes i solstolen från 10 på morgon tills solen gick ner. Har nog fått lite färg får jag hoppas. Lyckades fånga Ginzo och Morgan på bild när de lekte dramatiskt tillsammans.





Han tror nog inte att han kan flyga, han KAN flyga

Äntligen har dom kommit! trodde det var ett skämt när jag såg hur små de var =) En flicka en en pojke. Morgan har döpt dom till Berit och Sverker, han tyckte de passa dom. Jag är inte så säker på det ja, får se om jag kommer på något bättre. Willmer har vart med under hela förlossningen och stötta henne.



"Berit"



"Sverker"

När jag vaknade idag och kollade ut genom fönstret blev jag djupt deprimerad. Stora som tennisbollar var snöflingorna som gled ner från himlen. Det var som de hånskrattade åt mig så sakta de föll. Vad är det för fel på klimatet egentligen? Den globala uppvärmingen bekymmrar sig folk för, snarare den globala nedkylningen. Igår var de så fint väder, fåglarna kvittrade. Det gör dom nu med i hopp om att solen ska komma fram. Morgan klättrade i äppelträden och sågade bort alla vattenskott så de ska blir mycket äpplen i år. Jag låg och solade i linne, getterna var ute och gick efter vägen och plockade de få gröna stråna som kommit upp. Det var verkligen VÅR! Och så kom snöflingorna.
Det börjag avta nu så man kan ju hoppas att de slutar helt och att solen tittar fram. Vi ska ju grilla idag.



Störs bäst och vackrast   





Kör sakta!
 Lekande getter