Nathalie

Idag har det varit en jobbig dag, mycke tårar har det kommit. Men mycket var av glädje också.
Igår ringde min sysyter och sa att mammas katt har blivit upphittad efter 7 veckor. Han har varit instängd i ett öde hus 500m bort från mammas hus. Inge mat har han haft, han har fått vätska från en vattenberedare som läckt lite från ett rör. När de fann honom kunde han inte gå . Han varken åt mat eller drack vatten. De fick hälla i honom lite åt gången så han fick något i sig. Ingen visste vems katt det var i början.
 När det framkom och jag fick veta att det var mammas ville jag bara åka upp och hämta honom, mamma var ju inte så tillgänglig då hon åkt på semester. Men mannen som funnit Glödis var inte hemma. Han var tvungen att åka till Göteborg så det var bekanta som tagit hand om honom. Med mycke samtal fram och tillbaka och en sömnlös natt, så åkte jag upp för att försöka hitta paret som tagit hand om honom. Efter ett tag fick jag tag på en som skulle föra mig till honom. Hon sa att han var dålig och bara skinn och ben men på bättringsvägar.
När jag väl kom fram och fick se han orka jag inge mer. Han var så liten och ranglig. Han hade börjat äta själv och gå på låda. Han går vingligt men har inga muskler kvar i kroppen så det är inte så konstigt. Vatten och druvsocker med lite burknat fick han på benen igen.

Nu ligger han här på soffan på mammas jacka och sover. Han har redan kommit överens med hundarna och funnit sig till ro. Lite över 2 kilo väger han för tillfället, 4 kilo för lite. Han får lite mat var tredje timme så magen vänjer sig sakta. Är så glad att han är så pigg som han är och att han kommer klara sig.
Att han heter Glödis är ingen tillfällighet, han har verkligen glöden som håll honom vid liv så länge utan mat.